 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Marie-Louise Johansson
publicerad 16 jan 2006 kl. 11.44:
Allt är lögn
Att allt är som vanligt - och som det alltid har varit - betyder inte att allt är bra. Tvärtom.
Betong. Radhus i tegel och nyvaxade bilar parkerade i fina rader. Allt ser likadant ut, gata upp och gata ner, i varje bostadsområde och i varje stad. Välklippt häck och parabolantenn. Betong och plast. Allt är på låtsas. Vad var det ni drömde om när ni valde det här? Vad var det ni trodde skulle bli? Varför gjorde ni de val ni gjorde? Vem lurade er?
En liten lampa i fönstret för att hålla mörkret borta. Persienner så att ingen kan se att du äter din middag i ensamhet. Bakom fördragna gardiner ser ingen att du gråter, och om du trycker ansiktet hårt mot kudden hör ingen att du skriker.
Räkningar, tv-tablån och söndagsstek - oftast oxfilé, ibland rostbiff - i väntan på en bättre morgondag. I strävan efter något annat. Vad var det nu du drömde om?
Bredband, carport, larm. Så att ingen kan komma in, så att alla håller sig på avstånd. Alla de som inte passar in i det liv du ordnat så fint för dig. Du passar inte heller in och det vet du, men erkänner du det är du förlorad. Och det vet du.
Ett jobb där ingen trivs, en lön som inte räcker, en vardag som maler på utan att ta dig någonstans. Handla, laga mat, tvätta, sova, spy och börja om igen. Tre veckors semester; Thailand för den äventyrlige, Kanarieöarna för den bekväme. Vad gör du här? På natten ligger du och dina grannar och skriker i en tyst kör mot örngotten. På morgonen hälsar ni glatt och önskar tyst att ni sluppit vakna.
Så går en dag ifrån vårt liv... men det gör ingenting, för nästa kommer vara likadan. Och nästa, och nästa. I väntan på en vacker dag.
Ni tänder några levande ljus för att bevisa att era liv är trivsamma. Alla andra verkar ju nöjda och glada, varför skulle du ha rätt att kräva mer? Ni har digital-tv och grillad halloumi, ni har ICA-kort och en dröm om ett bättre liv. En dröm som en gång kändes levande och självklar, en bild av dig själv där du ville vara. En plats där du hörde hemma, en roll att spela som inte var på låtsas, ett liv du faktiskt ville leva.
Det här är vad du fick.
|
