 |
Artikel
av Stefan Whilde
publicerad 9 okt 2011 kl. 15.12:
Allt är i rörelse, Lundell
En roman är ett stycke liv. Och livet handlar om döden. Lundell luftar det där, luftar livet.
Ulf Lundell
Allt är i rörelse
W&W
Utgivning: Sept/okt 2011
Det känns som att det mesta redan har sagts och skrivits om författaren, musikern, konstnären Ulf Lundell. Av journalister, litteraturkritiker och kanske inte minst av Lundell själv. Det är trettiofem år sedan han debuterade med Jack. Nu kommer Allt är i rörelse, hans tolfte roman. För det är en roman. Det står så på bokomslaget. Och den handlar om fotografen Joar Red Cirroan som bor på Österlen. I självvald isolering. Men en kvinna, Anne, kommer ner från Göteborg ibland och stannar över. Och de har det bra tillsammans.
Mellan varven ringer Reds lillebrorsa och beter sig som en ordentlig storebrorsa. Men just den fasaden ska krackelera, med villa, hund, dyr bil, företag och hela paketet, när Nicklas som han heter, ertappar sin fru med grannen och humöret rinner över och han slår och våldtar henne som straff och sedan tvingas fly den högre medelklassbubblan, med ett ultimatum i nacken.
Red har tröttnat på sitt uppdrag. Att fotografera. Men har ändå lovat och skrivit kontrakt på en bok som i retrospektiv, med bild och text, ska fånga in hela hans karriär. Ett smutsgöra som han djupt ångrar att han förbundit sig till. Han har lovat sig en nykter tillvaro också, men när det löftet får stryka på foten tvingas han efter tio dagars supande ta en "kall kalkon" och det helvetet skildrar Lundell med ett slags knivvass briljans.
Första kapitlet är inbjudande lundellskt, med fina stämningar från Vädermannen (2008) och Tårpilen som släpptes på 80-talet. I kapitel 2 blir det osammanhängande och ointressant om bilar och annat. Lundell lyckas strama till det igen, inte i klassisk mening för då hade han ruinerat sin egen stil, men han får upp bilen på körbanan, s a s. Sedan blir det trevlig läsning rakt igenom.
Det här är inte en av hans bättre romaner, vid en jämförelse. Om det nu går att rangordna romaner, vilket är ytterst tveksamt. Ändå gjorde jag nyss det. En yrkesskada. Det gäller att veta vad man vill ha för stunden. Allt är i rörelse är fragmentarisk, det är stundtals korthuggen prosa, inte helt likt Lundell, men luftigt och väl fungerande. Det är Sverige vid tiden för senaste valet. En rapport, en genomlysning, en uppgörelse om man så vill, med visst inslag av motstridig sentimentalitet kring det borttynade folkhemmet.
"Det är en metod jag har haft sen en bra tid tillbaka. Jag sysslar inte med research, jag ställer min skrivmaskin mitt i skiten och ser vad som händer, mina romaner blir till i den tid som finns."
Sagt av Lundell i en DN-intervju nyligen.
"Vad spelar det för roll om man dör vid 70 istället för vid 80 eller rent av 88? Det är ändå ett spektakel alltihop. Ett gigantiskt sådant. Hundra miljarder stjärnor hundra miljarder galaxer stort. Minst."
Sagt av Red.
En roman är ett stycke liv. Och livet handlar om döden. Om vetskapen att vi ska dö. En dag. När som helst. Lundell luftar det där, luftar livet och luppstuderar, utan att stanna särskilt länge i ämnet, sitt land, musikbranschen, kärleken, media, partipolitiken, religionerna. En bok om ett lyckligt sexliv. Om relationer, inte minst familjerelationer. Om luftslott. Och Bruce Springsteen. Och Teneriffa. Och trassel. Man skulle kunna säga att Allt är i rörelse är Lundells bästa bok just nu.
Gå till Whildes bokhörna 
|
