Skriv idag om: Svenska Imamers råd till kvinnor | Reinfeldts uttalande om etniska svenskar | Mladic i rätten Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Krister Pettersson
publicerad 20 aug 2010 kl. 06.00:
Alla förlorar på Sveriges totalitära familjepolitik
"Att tvinga familjer som har två eller flera barn till dubbelt yrkesarbete och institutionsvård av barnen är ett totalitärt förtryck och en förlust för nationen."
Media i Sverige skriver ibland om vad det kostar att ha ett barn från 0-18 år och att en del människor är så fattiga att de måste söka socialbidrag för att klara familjens ekonomi. Men ett barn kan kosta mycket mer än en miljon! Och vissa människor är fattigare än de fattigaste - de får inte ens socialbidrag eller rätt till hjälp att uppnå ett existensminimum eftersom de har "fel" politisk åsikt!
Detta borde vara något för media att skriva om. Media, som ofta säger sig värna om mänskliga rättigheter och vara för tolerans, för frihet, för rätten att välja livsstil och så vidare - men sådant skrivs det inte om. Ja, ofta tillåts inte heller vi andra att skriva detta, det är ett tabu i vårt land.
Dock är det enkelt att visa hur dyrt det kan bli att ha "fel" åsikt i Sverige, att mäta den ekonomiska storleken av diskrimineringen. För kommunal vård av två barn går det åt lika mycket resurser som vad en lågavlönad skapar i sitt heltidsarbete. För tre barn grå det åt lika mycket som skapas i ett högavlönat arbete (enligt SOU79:89, civ ek Petra Lantz). Att byta bort det egna arbetet med 2-3 barns vård och fostran mot ett yrkesarbete är därför bara ett arbetsbyte som inte tillför nationen något, men den 2- eller 3-barnsfamilj som gör bytet, tjänar in en extra lön och får subventionerad service som motsvarar ytterligare en hel lön. Den gynnas därmed med värdet av två extra löner, vilket den egenvårdande, lika nyttiga familjen förnekas. Efter 6-8 år och hänsyn till skatt är storleken av denna diskriminering cirka 3-4 miljoner kronor.
Att tvinga familjer som har två eller flera barn till dubbelt yrkesarbete och institutionsvård av barnen är ett totalitärt förtryck och en förlust för nationen. Detta framgår också av den relativa välståndstabellen mellan nationerna. Ju mer vi tvingats arbeta utanför hemmet i Sverige, desto fattigare har vi blivit jämfört med andra länder. Vi ser hur familjer i Europa lever bättre av 1 x 37,5 arbetade timmar än av 2 x 40 i Sverige.
Alliansens lättnad i diskrimineringen
Man skulle ha väntat att en ny regering, som säger sig vara liberal och respektera mänskliga fri- och rättigheter, snabbt skulle ha avskaffat den ekonomiska styrningen genom att fördela de stora subventionerna lika till alla barn, oavsett vårdform. Men så blev det inte. I stället infördes ännu en styrning av medborgarnas liv genom en jämställdhetsbonus. Fast i nåder gavs tillåtelse för andra, kommunerna, att lätta på förtrycket. Inte genom att fördela subventionerna lika, men genom att under kort tid (cirka två år) ge ett vårdnadsbidrag om 3 000 kr/barn och månad. För 2-3 barn totalt cirka 180 000 kronor.
I jämförelse med nettoskillnaden - diskrimineringen - om 3-4 miljoner mellan de två lika samhällsnyttiga familjerna, är detta en lättnad om endast cirka 5 %! 95 % av den ekonomiska styrningen - förtrycket - kvarstår.
För vissa familjer i vissa kommuner kan detta vara tillräckligt för att kunna motstå styrningen, till glädje både för skattebetalarna som inte behöver driva dyra förskolor och för barn som kan vara i mindre grupper.
För andra familjer ges det ingen lättnad. Och det är inte tal om att en ensamstående själv skulle få disponera subventionerna till barnens vård - som för två barn hade räckt till en heltidslön.
Långt kvar till marknadsekonomi och mänskliga fri- och rättigheter
Så - det är långt till en familjepolitik som kan leva upp till de mänskliga rättigheternas skydd och frihet för familjen och förbud mot diskriminering på grund av föräldrars åsikt om vad som är god barnomsorg.
Vad som gör det hela än värre är att svensk media befolkas av personer som gynnas av systemet. Därmed är den totalitära styrningen av landets föräldrar en ständig icke-nyhet, och övergreppen på mänskliga rättigheter döljs bakom nykonstruerade storebrorsvärderingar: jämställdheten och icke-arbetet med de egna barnen.
Men hur länge till? Nomenklaturan i politik och media kan fortsätta att nonchalera frågan om det legitima i den politiska styrningen från det ena riksdagsvalet till det andra, men förr eller senare kan effekterna av nerbrutna familjer och familjefunktioner inte förnekas.
Krister Pettersson, Trebarnspappa, civilingenjör, internationellt verksam - familjen offer för svensk totalitär familjepolitik
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
SENAST IN
Gustav Kasselstrand, Förbundsordförande Sverigedemokratisk Ungdom
"Framför en dataskärm, precis som bakom en bilratt, blir vi lätt och gärna aggressiva och förbannade." Illustration: flickr/cambodia4kidsorg (BY CC 2.0)
