 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Malin Michea
publicerad 10 nov 2011 kl. 15.55:
flickr/SamanthaBPhoto (BY CC 2.0)
Alla [någonting] Gaga
Prisman som är Lady Gaga glittrar och förtrollar lika mycket som den sticker i ögonen.
Lady Gaga som populärkulturellt fenomen, samtidssymbol och superstjärna har redan diskuterats sönder och samman världen över. Vem hon är och vad hon representerar, råder det delade åsikter om. Musiker, sellout, feminist, manshatare, lobbyist, konstnär, äkta eller fejk? Vill vi göra henne till vår, vill vi ta avstånd?
Gaga själv glider mellan definitionerna, berör dem ibland men vägrar låta någonting fastna som en etikett. Hon strösslar sina låttexter med ledtrådar till sin identitet, vågade i sin mest bokstavliga tolkning men tillräckligt ironiskt framförda för att vi fortfarande ska undra.
Sedan början av Lady Gagas karriär har kommentarsfälten till YouTube-videos och i diskussionsforum översvämmats lika mycket av osmickrande adjektiv och öknamn, som av uttryck för dyrkan och kärlek. "Lady Gaga är en man", är ett av de mest seglivade ryktena, som fortfarande bubblar upp till ytan då och då. "Vad skulle det vara för fel med det?", verkade vara Gagas replik när hon poserade utklädd till man i Japanska Vogue, och senare började visa sig offentligt och i en musikvideo som sitt manliga alter ego "Jo Calderone".
Kanske är det just kontrasten och odefinierbarheten som lockar till hetsig diskussion. Den unge mannen med en cigarrett i mungipan som med en bitter grimas fräser "Fuck Lady Gaga, that bitch!" inför hundratals kameror, är i nästa Internet-sekund en ensam musiker i aftonklänning vid ett piano, som framför en svävande kärleksballad med sprucken sårbarhet i rösten. Varje nytt nummer, varje galen outfit, oväntat uttalande och minikonstverk till musikvideo, blir ytterligare en fasett i den prisma som är Lady Gaga. Och det står helt klart att den glittrar och förtrollar lika mycket som den sticker i ögonen.
Sexualiteten löper som en slingrande röd tråd genom det mesta Gaga producerar. Den är varken självklart heteronormativ eller passivt objektifierande ā la Britney och de flesta andra kvinnliga popstjärnor. Gaga är mycket aktiv i att sexualisera sig själv och sin kropp, men mycket sällan utan den lilla droppe gift som tar udden av intrycket av underkastelse; en förvriden detalj i periferin av hennes gestalt eller tån på Alexander McQueen-skon så precis över gränsen, att vi tvingas ifrågasätta vad vi egentligen ser och varför det påverkar oss.
Det är någonstans just där som jag faller för Lady Gaga, om och om igen. Även om jag fascineras av hennes sätt att väva sitt komplexa nät av subtila budskap som spänner över varenda rörelse hon gör offentligt, och får ett självbelåtet småleende på läpparna varje gång jag lyckas identifiera en ny liten obskyr referens i hennes konstnärliga uttryck, så uppskattar jag framförallt att hon - musikern, artisten, fenomenet - ständigt lyckas få mig att tänka en extra gång på min egen reaktion på det hon projicerar. Jag älskar inte allt hon gör, men jag älskar att hon gör det.
Och kanske är det också hennes sätt att vända motgångar till vapen i sitt segertåg över världen, som inspirerar mig och många andra. Gaga säger inte bara åt sina "små monster" att befria sig från det negativa som mobbare och andra elaka människor har sagt och gjort - hon visar hur det ska göras. Som när hon inför tusentals jublande människor, i strålkastarljuset på sin utsålda konsert på Madison Square Garden, tar det som var menat som en förolämpning, gör det till sitt eget, vrider dess symboliska betydelse och kastar det tillbaka som en spottloska i ansiktet på alla som försökt förminska henne.
"I don't know if you've heard", säger Lady Gaga triumferande, flämtande. Världens största popstjärna på toppen av sin karriär. "But I have a pretty tremendous dick."
|
