Skriv idag om: Greklands närmande bankrutt | Behring Breiviks omhäktning | Uteliggarldesignen på NK Börja här!
SPORT
Artikel
av Stefan Holmqvist - SHQ
publicerad 27 apr 2005 kl. 15.21:
Aftonbladet suger pung
"Rosa armbandet-kampanjen är motbjudande, massmedial mascara som ska kletas över de verkliga frågorna och detta från en tidning som gett firmorna onödigt utrymme, glöd och identitet."
Alla andra försök att med ord sammanfatta den senaste tidens publicistiska kollaps faller. I svallvågorna av Runars uttalande fick media en debatt, en tårta på tårta och en story att följa, men ingen har ställt frågan om nyhetsvärdet i att citera något så djävla, urbota dumt som Runars uttalande.
Samma skugga faller över fotbollens bevakning men den är mörkare.
Det är i den analytiska och moraliska fasen som allt spricker och det började förra Sommaren. Under ett par veckor blev allt problem och kris med nötta superlativ. När Hammarbys igår så vilse Gerrbrandt var skadad blev det "backkris", därefter gjorde lagets anfallare inte mål på två matcher och det blev "anfallaskris". Rekordet togs när någon ur begåvningsreserven lyckades komma fram till att det kan bli problem och ekonomisk kris för klubbar som vinner Allsvenskan och eventuellt går vidare till Champions Leauge och tjänar miljoner. Det finns en annan tongång på deras tomgång: Zlatan gjorde två assist och blev "assistkungen". Under Vintern fyllde man på att göra ett problem av att flera spelare kan lämna Hammarby för deras kontrakt går ut - om ett eller flera år!
En skarpsinnig krönikör på svenskafans.com vände på steken och menade på att sportavdelningen på Aftonbladet står inför exakt samma dilemma eftersom samtliga anställda kan lämna Rosa Sidorna om de vill enligt sina kontrakt. Det kan vara så att fokusen på problem bara är en omedveten, introspektiv reflektion mullrar en kollega på en annan blaska. Jag svarade att han var svartsynt.
Inför den allsvenska säsongen gick dock nämnda skugga från mörk till svart när man plockade fram det rosa bandet ur det så nedskitna blå skåpet. Visserligen är ambitionen driven av kärlek men man har en nyförälskad vårdåres blindhet och förträngande: AIK:s mer hårdhänta supporterfalang "Firman Boys" hade nämligen aldrig kunnat gå från ett subversivt skrå till allsvensk folkmun om det inte varit för Rosa Sidornas maniska skrivande i åratal om dessa killar på sportsidorna. Precis som Runars trams inte har på en förstasida att göra och saknar totalt nyhetsvärde så vet jag inte om jag orkar läsa om firmakillar som ska slåss med firmakillar.
Nu vill man hänge sig åt en kosmetikakampanj för de rosa armbanden påminner om en blandning om "We shall overcome" skrålande, nykristen Amerikansk terroristjakt och TV4s målningar av fan på den rasistiska väggen i form av tonåriga skinnbollar samtidigt som Försäkringskassa, Säpo och Regering hänger sig åt förföljelse av muslimer och andra minoriteter. Undrar om inte den container som åttiotalets regering slängde fram på Sergels Torg att slänga knivar i under sin "Stoppa våldets" kampanj kommer dyka upp där bengaler och Burberrykepsar ska kastas. När hängs Sveriges tio värsta huliganer ut på den första rosa sidan så de får sina liv förstörda så Simon Bank kan sova bättre om nätterna och impa lite för Gazettan?
Detta är motbjudande, massmedial mascara som ska kletas över de verkliga frågorna och detta från en tidning som gett firmorna onödigt utrymme, glöd och identitet. Liknelsen med USA:s jakt på terrorister de själva utbildat ter sig plötsligt inte så främmande.
En av anledningarna som drivit fram detta är den senaste månaders oroligheter. Frisks avgång, avbrutna matcher i Italien och Champions Leauge, men det var värre för ett par år sedan. Då hade Dida fått en moped i skallen. Glöden och eldfängdheten är tillbaka i fotbollen, tack och lov, men våldet har inte blivit värre eller ökat.
Vid första betraktelsen begriper inte Rosa Sidorna detta, men det är fel. De begriper det, men vet bara inte hur de ska använda kunskapen. De kan inte använda det paradoxala att man kan älska sitt lag och hata sitt motståndarlag, att man anser att våld och fotboll hör ihop. Det går inte när man är i öppen regression och skriver om problem, problem och åter problem utan att förstå att det kanske är en själv man skriver om.
Men om detta är problemet var är lösningen då? Tja, vi tar ett axplock shall we...
På bara en vecka får man läsa om att Barcelonas president åkt till Kina för att auktionera ut de heliga katalanska färgerna för reklamplats på världens vackraste klubbtröjja (12 raders anonymt telegram i AB), att King Louie i Aphuset tycker att Hammarby och AIK ska slå ihop sina hockeysektioner eller att UEFA från 2008 vill att alla lag ska ha minst åtta spelare från de egna leden och med detta kickstartar G14 att gå från en mysig diskussionsklubb till allvarliga planer på utträde och Europeisk über kommersiell superliga med ett regelverk de själva skapat.
Meter efter meter i artikelform har skrivits om firmor och huliganer som målats ut som fotbollens fiende nummer ett.
Det finns krafter som är så mycket mer farliga.
Stefan Holmqvist - SHQ, Attitydatlet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Andreas Björsten