dcsimg
Måndag den 21 maj 2012 Ny användare | Logga in  
Sourze - alla har något att berätta

Skriv idag om: Svenska Imamers råd till kvinnor | Reinfeldts uttalande om etniska svenskar | Mladic i rätten Börja här!

POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Kajsa Kallio publicerad 5 maj 2004 kl. 10.33:

Adoption - bra eller dåligt

Att det är en egoistisk handling att adoptera barn är de flesta överens om. Att hävda något annat känns lite som när Carola delade ut cd-skivor till hemlösa, falskt och innehållslöst.
Men det faktum att det är en självisk handling behöver inte betyda att det inte för något gott med sig. För visst måste det vara bättre att få växa upp i ett tryggt, varmt och kärleksfullt hem någonstans i Skandinavien än på ett barnhem i Kina eller Rumänien? När nu världen ser ut som den gör så måste vi väl hjälpa på alla sätt vi kan och då är det ju utmärkt att vi (rika) som inte kan få barn tar hand om de barnen som andra (fattiga) människor inte kan ta hand om. Och det är ju så att väldigt många av de här barnen har blivit helt övergivna av sina föräldrar, lämnade åt sitt öde på en trappa eller på ett barnhem, ofta helt ovetande om sitt biologiska ursprung.

Men det är väl ändå inte så enkelt? Är det inte bara klassiskt svart/vitt, endimensionellt tänkande som gör att vi sover bättre om nätterna? Förmodligen borde jag inte skriva om det här alls, inte just nu i alla fall. Jag befinner mig nämligen i ett tillstånd av affekt eftersom jag för en vecka sedan träffade min biologiska mamma för första gången på trettiosju år. Man är inte riktigt i balans om jag säger så.

Det som fick mig att börja forska i var och vem jag egentligen kommer ifrån var en serie program som gick på SVT för ett par år sedan. De handlade om internationellt adopterades situation i Sverige. Nu vuxna människor som för tjugo, trettio år sedan adopterades bort eftersom deras biologiska föräldrar inte kunde ta hand om dem vittnade om psykisk ohälsa, självmordsförsök, utanförskap, dåligt självförtroende och en allmän känsla av att inte höra hemma någonstans. Mina förutsättningar är lite annorlunda eftersom jag är adopterad inom Sverige men faktum kvarstår att jag inte har vuxit upp med den kvinna (inte med den man som är min biologiska far heller för den delen) som fött mig med allt vad det innebär. Efter många telefonsamtal och e-post lyckades jag få kontakt och när jag nu går omkring försöker begripa vad som egentligen har hänt och hur stort det är, så har adoptionsdebatten tagit fart på nytt.

I SVTs 21.30 sitter Anna Mannheimer och förundras över att just hennes dotter inte kommer från hennes kropp utan i själva verket fanns ända borta i Kina, Tendens i P1 besöker Öppna förskolan Spiran som vänder sig till föräldrar med adoptivbarn och intervjuar adopterade ungdomar som bott på Folåsa behandlingshem för adopterade barn i kris. I mitt favoritprogram Ring P1 lyssnar jag till en väldigt upprörd man som jämställde adoptioner med prostitution ("det är inte okej att köpa en kvinnas kropp men om man vill köpa hennes barn så får man statliga bidrag") och de 40 000 kr man får när man adopterar istället borde komma den biologiska mamman tillgodo så att barnet kan få växa upp där det hör hemma.

Nu hör jag vän av ordning som säger att man inte alls betalar för barnet utan de utgifter man har är för att täcka administrativa kostnader och all hantering kring adoptionen. Hårklyverier säger jag, självklart sitter det människor och tjänar pengar på det här och det är inte det som är grejen. Problemet är att resurser som sätts in för att hjälpa barn och barnlösa kanske istället skulle sättas in för att stärka kvinnor och lära dem att inte bli med barn om de inte vill och ge dem möjlighet att behålla de barn de får. För oavsett vilken inställning man har till adoption så är de flesta överens om att det måste vara bland det svåraste som finns att välja att lämna bort sitt barn. Jag tycker inte det är en rättighet att ha barn, däremot borde det vara en självklarhet att kunna ta hand om dem man har.

Det här är en diskussion som upprör och trots att jag har personlig erfarenhet tycker jag att själva sakfrågan är mer komplicerad än någonsin. Vad innebär ett föräldraskap? Vad är det för skillnad på ett biologiskt sådant och ett adoptivt? Är det överhuvudtaget nåt som skiljer? Hur starkt är det biologiska arvet i förhållande till det sociala?

Min egen övertygelse är att miljön är avgörande för hur man blir som människa, och den övertygelsen har bara stärkts genom åren. Men samtidigt har jag idag större förståelse för ett utanförskap om man är adopterad (ännu tydligare om man kommer från ett annat land än Sverige). För precis som man kan känna att man kommer från en annan planet i en familj där alla har blodsband, så måste man också kunna ha det som adoptivbarn och då är det kanske lätt att peka på det mest uppenbara och skylla på det. Vad som också slog mig när jag såg och lyssnade till alla tv- och radioprogram är att de som mår dåligt nästan utan undantag hade levt ett antal år i sitt hemland, sin hemmiljö innan de kom till Sverige. De var allt ifrån två-tre år upp till elva (!) när de sattes på ett plan (helt själva, förr funkade det så, idag åker adoptivfamiljen och hämtar barnet) till andra sidan av jorden och till sin nya familj. När man hör det tycker jag det är konstigt att inte alla de barnen har psykiska problem idag.

Så, adoption - bra eller dåligt? På det personliga planet kan jag säga att det blev väldigt bra. Jag säger inte att jag hade fått det sämre om min mamma valt att behålla mig men jag hade inte kunnat få det bättre. Men efter att ha gått igenom den här erfarenheten att vara adopterad och dessutom fått egna barn så har jag en betydligt mer ödmjuk inställning till kvinnor som väljer att lämna sina barn, ett val som jag inte tror är speciellt fritt egentligen.




Bookmark and Share

Kajsa Kallio,


Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook









SENAST IN

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/Robert S. Donovan (BY CC 2.0)

Språkbruket i arbetslöshetsbranschen
Se på jargongen i media och platsannonser. Här används det mest förljugna och infantila språkbruk kring vad som förväntas och utlovas.

 Carl Bergendorff

Sourze bevakar: Turkiet

Sümeyra Cakir med saz brevid Ruhi Su
Foto: Oğuz Gemalmaz (BY CC 3.0 via Wikimedia Commons)

Turkiets "Victor Jara" och hans kvinnor
Ruhi Su är farlig även som död, men hans musik lever vidare i Turkiet.

 Lennart Asp

Ungdomspartiledarna på Sourze

Erik Bengzboe, förbundsordförande MUF

Erik Bengtzboe: "Ungdomsarbetslösheten - en ond cirkel som måste brytas"
"Vi vill att alla ska ha möjlighet till att läsa entreprenörskap i gymnasiet, så att fler får chansen och kunskapen att både starta företag och anställa."

 Erik Bengtzboe

POLITIK & SAMHÄLLE
Stefan Löfven (S)
Foto: Frankie Fouganthin (BY CC 2.0 via Wikimedia Commons)

Utmaningar väntar Socialdemokraterna
Sverige har blivit det land med avancerad ekonomi där liberaliseringen har haft störst genomslagskraft i form av avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar i samhället.

 Patrik Wikström

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/Webbstjärnan.se (BY CC 2.0)

Vägledning för väljare
En icke oberoende presentation av de svenska riksdagspartierna.

 Jan Wiberg

POLITIK & SAMHÄLLE
"Framför en dataskärm, precis som bakom en bilratt, blir vi lätt och gärna aggressiva och förbannade."
Illustration: flickr/cambodia4kidsorg (BY CC 2.0)

Svensk demokrati ännu inte möjlig
Psyke och nationalkaraktär är viktiga politiska faktorer.

 Ladislaus Horatius

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/jumpinjimmyjava (BY CC 2.0)

För fred, frihet och kärlek!
Fredsdemokraterna är ett parti för fred och kärlek. Vi vill vara en direkt motreaktion mot Sverigedemokraternas framgångar.

 Reza Aghapoor

flera



OM DENNA ARTIKEL:
Om skribenten
Kajsa Kallio

Publicerad:
5 maj 2004 kl. 10.33

Skriv ut artikel


4889 Läsare:


Dela:
Bookmark and Share
Betyg: 3,5 / 11 röster

BETYGSÄTT ARTIKEL:
Toppbetyg!
Riktigt bra
Lagom bra
Ganska kass
Riktigt dålig
FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:
Hur kan vi medborgare tillåta hemlöshet?
Rolf Nilsson

En bild av utanförskap
Anna Nilsson

En god investering
Angus Liddell

Ljungbyfallet kräver haveriutredning
Eivor Karlsson

Med diagnosen blev mitt liv ett helvete
Anders Karlsson

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:
Därför är inte allmänheten domstol
Michael Lundahl

Boris mer blåst än utviksbrudar?
Michael Lundahl

Våldtäkt som yrke?
Ilona Betula

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:
Språkbruket i arbetslöshetsbranschen
Carl Bergendorff

Turkiets 'Victor Jara' och hans kvinnor
Lennart Asp

Erik Bengtzboe: 'Ungdomsarbetslösheten - en ond cirkel som måste brytas'
Erik Bengtzboe

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:
Butt - ett hån mot den svenske mannen
Kajsa Kallio

Ensam måste bli stark
Kajsa Kallio

Ensamhet - svaghet eller styrka?
Kajsa Kallio






Avancerad sök...
Jobbsök

Sök enkelt bland tiotusentals
jobbannonser hos Workey:


VAD

titel, nyckelord el. företag

VAR





Upplevelsepresent.se