Du var fast i laster och brister men hastigt och lustigt kom en kontrast som kompass dig väldigt väl till pass. Hokus pokus drog du fokus mot din lotus som nu slog ut och visa att nu förstod du hur Kosmiskt Kaos genom under övervinner civiliserad natur. Hur starka veklingar med späda valkar spränger frihetens bur med normativa konstigheter ärvda från begynnelsens slut.
I berusad nykterhet talar jag tyst och skryter ödmjukt om hur vår gemensamma ensamhet iskallt bränner ytliga hål i den framtida historiens ögonblickliga evighet.
Diskretionens sensation framträder dolt i dunkel klarhet. I lugnt raseri ser jag blint på idiotens genialitet att denne spontant förväntas flyga i djupet som stenar flyter fast formbar i noll dimensioner.
Du dör levande i blåsig stiltje, stilla resande mot ditt slumpmässiga öde i möte med förståndigt vanvett, fantasibefriade drömmar samt tanklösa funderingar i passiv aktion.
Helheten, fragmenterad och nedlyft i unisona paradoxer pekar på allmänt unika likheter mellan rika proleter och feta atleter som vandrar hand i fot med ärliga politiker, begåvade kritiker, engagerade apatiker, tondöva musiker, anonyma kändisar samt ytliga filosofer som bara äter fil o sover vaket som mätta anorektiker bor hemlösa med varma vintrar och torrt vatten där fega hjältar ståndaktigt faller offer för obeväpnade soldater och flummiga poliser omhändertagna av ansvarsfulla ligister i judiska nazisters liberala förtryck i en verkligt fiktiv defekt utopi ihopdiktad av stumma analfabetpoeter på en osynlig scen som är så otroligt tråkig att du vill tvingas stå på tallkottkörteln och bli varande som känslokall romantiker uppsänkt i helig synd som är rent av smutsig.
Bestämt tafattare än en velig beslutsfattare eller illiterat författare förfäktar pacifisten ordlös semantik som sedan den moderna antiken substantiellt nonsens i animerade stilleben som med suddigum tecknar skarpa töcken i roten på hjärnbarken och ställer upp nedlagda frågor som svar:
Är du för motstånd eller mot förstånd?
Mitt herrelösa, enhetliga mosaikpsyke somatiserar alla enskilda meningslösa syften. Helt och halvt hemma på bortaplanerade jag att oförutsett välkomnas av de uteslutna, inneslutas av öppenheten i det hermetiska härmades jag av de unika och unnades välfärd av fattiga snåljåpar
Intet integreras i Alltet i sån form som dom som detaljerar samband enbart inkluderar i absiv verktion. Förvanskad perfektion i o så förkovrad vision förlorar förmögenheter av tomhet från upplösningens mörker ses den rakt av Infinita loopens vinklar ut som en stillastående ström in ur koalescerat Ljus.
Patrik Fridén, Rymdig
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
