Hittade ett gammalt block när jag städade i vindskammaren. I gamla lådor, som skulle eldas upp, hittade jag lite av mig själv, mitt gamla jag. Dikter som fanns i gamla illaluktande kollegieblock, nerklottrade så där lite snabbt som man kan klottra när man sitter och pratar i telefonen. Men detta skrevs inte när jag använde telefonen. Det skrevs när jag inte kunde gå ut och visa mig för mina grannar, vänner eller min mamma och syskon. Jag var svårt misshandlad och kämpade för att hålla uppmärksamheten fokuserad på mig och inte på barnen.
Hellre mig än barnen...
Jag räknar ingen tår en våt och regnig dag när du i fylleångesten får in sårande knytnävsslag
Ibland är tänkandet svårt du ser mig då som svag men du slår mig så hårt och jag liknar ej längre jag
Nej, jag räknar ingen tår en hård och brutal dag önskar jag modigt går för barnen skull, och inte så svag
Ett nytt liv jag mest saknar Är då nätterna mest illa eller är det när du vaknar?
Aldrig för dig fler tårar skall jag spilla.
Susanne Strömstedt, Poetissa
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
