Kära Cornelia Idag gick jag upp halv sju för jag ville titta på morgonteve. Mamma gjorde frukost till mig som jag åt framför teven. Jag fick sådana där bruna flingor som inte är goda. Sedan gick jag till skolan. Jag tog en omväg idag. Den vanliga omvägen som gör att jag nästan kommer för sent till skolan. Men den vägen är säkrast att gå till skolan på. När jag kom fram till skolan stod Sara, Jenny och Linda vid ingången till tamburen. Jag ville inte gå förbi dem men det gjorde jag i alla fall. Jag gick in och tog av mig ytterkläderna som vanligt. När jag skulle sätta på mig mina tofflor så var de borta. Jag fick gå i strumporna in i skolan. Jag ställde mig vid vår klassrumsdörr och väntade på fröken. Anders och Jonas och Peter stod redan där. De brottades lite med varandra men jag brydde mig inte om dem. Efter en stund var alla där utan Pelle. Han var sjuk sa fröken. Vi har flyttat om bänkarna. Jag sitter vid fönstret nu. Jag brukar titta ut på fåglarna som äter fågelfrön ur fågelboet som fröken har satt ut där. När det blev tio-rast så gick jag till bänken, men jag fick inte vara ifred för Jenny och Linda stod en bit ifrån och pratade om mig och skrattade åt mig. Jag vet det för de pekade på mig som de alltid gör. Sara kom dit och sa att Jenny och Linda inte skulle stå så nära mig för då kunde min lukt sätta sig i deras kläder. Jenny, Linda och Sara gick därifrån och jag satt kvar på bänken. Jag luktade på min jackärm men den luktade inget speciellt. Den luktade bara hemma. Sedan ringde det in. På svenskan skulle vi skriva om en person som vi tyckte om mycket. Jag skrev om pappa för jag tycker om pappa. Sedan var det lunch. Det var köttbullar med potatis. Det är gott! När jag satte mig på min plats så sköt Sara, Anna-Klara och Marina sina stolar bort från mig. De pratade inte med mig idag heller. Det brukar de inte göra. Ute på rasten gick jag till bänken igen men då kom Kristoffer och Linda och Jenny och sa att det var deras bänk. Jag fick inte sitta på deras bänk så jag gick därifrån. Jag satte mig på bänken vid basketplanen istället men då kom de till mig och sa att det var deras bänk också och att jag var tvungen att flytta på mig. Efter rasten hade vi historia och vi ska göra ett grupparbete om vikingar och jag kom med Maria och med Anna och med Andreas. Jag tycker om historia. Anna sa att jag skulle ta sidorna 1-25 i boken och Andreas skulle ta sidorna 26-30 i boken och Maria skulle ta 30-35 i boken och Anna själv skulle rita teckningar till häftet som vi ska göra om vikingar. Sedan var dagen slut och jag gick bort från skolan. Jag gick till skogen, men det får du inte säga till någon, Cornelia. Det måste du lova. Jag sprang runt där och lekte att jag var en vacker flicka som gått vilse i en stor skog. Anton var där också. Han log mot mig som han brukar göra och sa att jag var den vackraste flickan på jorden. Anton är min bästa kompis och jag brukar prata med honom fast han är mest tyst såklart. Men ibland pratar han fastän man inte kan höra vad han säger så hör jag. När jag hade varit där en stund gick jag hem och åt marmeladmackor framför teven och mamma sa att pappa hade ringt och sagt att jag skulle sova över hos honom i helgen. Jag blev glad. Cornelia, du får såklart följa med. Jag ska skriva massor med dagbok i helgen hos pappa om jag har tid. Och Anton följer också med såklart. Han ska ligga bredvid mig i sängen och vi ska prata med varandra genom huvudet och han ska hålla min hand när jag somnar. Mamma säger att jag ska sova nu. Jag skriver mer i morgon, Cornelia.
Hej då kära dagbok
Ps. Sara ska få en kanin. Jag hoppas att den dör. Ds.
Susanne Friberg, Ölands folkhögskola
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
SENAST IN
Monica Zetterlund 1965 Foto: AB Skrivstugans arkiv
