Skriv idag om: Svenska Imamers råd till kvinnor | Reinfeldts uttalande om etniska svenskar | Mladic i rätten Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Darja Samad
publicerad 26 apr 2011 kl. 06.00:
"Varför får ni kvinnor vara sviniga men inte vi?"
"Detta är en möjlig förklaring till varför debatten om feminism står i lä och män reagerar tillbaka. En text som handlar om makt och hur makt konstrueras och rekonstrueras dagligen."
Jag läser senaste numret av svenska Elle. I den finns en artikel om Karl Ove Knausgård och hans självbiografi "Min kamp" som skapat stora rubriker, främst i Norge. Han berättar i artikeln att han blivit konfronterad om sin kvinnosyn av en kvinnlig journalist.
"Hon konfronterade mig om min kvinnosyn. Hon tyckte att den var förfärlig. Att jag skriver om när jag gick med min dotter på babyrytmik. Om att jag ville ligga med instruktören. Hon sa att min kvinnosyn hörde hemma på 1800-talet. (.) Om du säger att män vill ligga med kvinnor är det ett kvinnoförtryck."
Det här är en text som handlar om makt och hur makt konstrueras och rekonstrueras dagligen.
Min första teori är att om en kvinna hade skrivit vad Karl Ove Knausgård skrivit i sin bok, så hade varken en manlig eller kvinnlig journalist konfronterat henne och sagt att hon har en dålig manssyn. Detta händer nästan enbart män. Kvinnors lust ses som befrielse, som självständighet, tämligen oladdad. En kvinna kan i värsta fall beskrivas som galen och okontrollerad, men hennes syn på män ifrågasätts inte. Så varför blir män utsatta för denna typ av kommentarer?
Vi förutsätter att männen står högre upp i hierarkin än vad kvinnor gör. Därför blir deras tankar kring sexualitet och kvinnor känsligare än vice versa. Det handlar alltså inte nödvändigtvis om vad som sägs, utan vem som säger det. Orden blir olika mottagna beroende på vem de kommer ifrån och vem de riktas till. Makt handlar därför om vilken position personerna i fråga har. Orden kommer i sekundär betydelse i detta fall, eftersom en och samma mening ges olika innebörd och styrka beroende på de inblandades positioner. Detta är något som ofta förbises i debatten om kränkning och felaktiga uttalanden. En mörkhyad kan till exempel skämta om en ljushyad med större lätthet än tvärtom. Eftersom den mörkhyade historiskt befunnit sig i en lägre position berättigar det denne att slå tillbaka och skämta om den vite. Vad som händer är att maktbalansen hela tiden upprätthålls, eftersom det bara är okej att slå uppåt. Sann jämlikhet betyder att alla kan kritisera, skämta och prata om alla. Det kallas inkludering.
Debatten i det politiskt korrekta Sverige är reglerad. Män och överklass ifrågasätts, invandrare och kvinnor är en ämnen för diskussioner som ständigt slår knut på sig själva eftersom de är omhuldade med känslighet, sårade egon och någon som riskerar att bli kränkt. Därmed reproduceras positionerna i det oändliga genom att vi utgår ifrån att en man är starkare än en kvinna och därmed en kvinna svagare, mer utsatt och i behov av skydd. Vi ger honom makt genom att gå på honom hårdare, genom att ifrågasätta hans åsikter, vilket hände i intervjun med Karl Ove Knausgard. Detta kommer han inte att förstå, han kommer att hamna i försvarsposition.
Detta är en möjlig förklaring till varför debatten om feminism står i lä och män reagerar tillbaka. "Varför får ni kvinnor vara sviniga men inte vi?" Hur ska en man förstå varför han blir kritiserad men inte hans kvinnliga jämlike vid ett liknande uttalande? Hur ska en man förstå att hans sexualitet kritiseras i högre grad än en kvinnas? Hur kommer det få mannen att känna sig? I den processen som ständigt reproduceras skapas känslan av frustration för alla parter. Vi har gett mannen makt, kanske utan att han ens insett det själv. Genom att utgå ifrån att han redan hade den. Han har den om han får den. Så varför ges han den? Och av vem? Varför?
Med detta inte sagt att vi ska spotta respekten i ansiktet. Kvinnor och män ska handla på lika villkor och är vi inte villiga så kan vi inte heller peka på den andra och fnysa. "Det är inte samma sak", invänder någon kanske nu. "När en man skämtar om en kvinnas kropp är det värre än när en kvinna skämtar om en mans." Varför det? För vem?
Så vad är lösningen? Hur kan vi finna en lösning? Antingen så ifrågasätts alla eller ingen. Det finns inga andra sätt. Om vi utesluter personer ifrån debatten eller kritiserar en viss grupp hårdare skapar vi ojämlikhet. Det är alltså kontraproduktivt. Ändra beteendet först och sen tankarna. Agera som om alla vore lika, så skapar vi ett jämlikt tänk. Visst finns farhågor om att vissa grupper kommer att kunna "försvara" sig bättre än andra. Jag tror inte på metoden att höja vissa gruppers särart, man hamnar i en återvändsgränd. Varför ska de behöva visa att de är bra? Det betyder att de måste hävda sin position i samhället. Och det betyder i sin tur att de inte känner sig accepterade eller har tillräckligt med självförtroende. Om vi istället utgår ifrån att vi är accepterade, starka och bemöter kritik skapar vi ett annat klimat. Till syvende och sist går det här tillbaka till varje individ. Hur villiga är vi att ifrågasätta och inventera oss själva och våra reaktioner?
Darja Samad,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
