Skriv idag om: Svenska Imamers råd till kvinnor | Reinfeldts uttalande om etniska svenskar | Mladic i rätten Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Tobias Jeppsson
publicerad 16 dec 2011 kl. 06.00:
Foto: flickr/teamstickergiant (BY CC 2.0)
Överge inte sextimmarsdagen, Fridolin!
Gustav Fridolin har förmodligen gjort sitt största misstag som språkrör för Miljöpartiet när han säger att han vill slopa kravet på en förkortad arbetsdag.
Fridolins misstag är dubbelt. För det första underskattar han förmodligen sin egen väljarkårs stöd för frågan, som jag tror många ser som en av grundpelarna i Miljöpartiets nytänkande partiprogram. En vision om att ett annat samhälle är möjligt, där miljö och hälsa sätts i första hand. Och just hälsa är väldigt nära förknippat med längden på en arbetsdag. Många försök och studier av en sextimmarsdag i praktiken har visat just en tydlig effekt på antalet minskade sjukdagar och personalens välmående.
För det andra så är kostnaden som är beräknad till 250 miljarder kronor helt absurd. Det nämns i medierna att det är enligt partiets egna beräkningar, men jag kan åtminstone inte hitta någon sådan beräkning på deras hemsida eller någon annanstans. Det enda jag hittar som kommer i närheten av den siffra är att SVT:s Anna Hedenmo slängde ur sig att kostnaden skulle vara 270 miljarder vid en TV-debatt för nåt år sen, som något slags otvivelaktigt faktum. Någon konkret beräkning på vad en sextimmarsreform skulle kosta lyckas jag inte googla fram. Eftersom kostnaden för en sån här reform är det mest centrala för en vettig politik så tycker jag vi ska titta närmare på dessa påstådda 250-270 miljarder.
För att få en uppfattning om hur mycket det är så kan vi jämföra med den totala stadsbudgeten, där statens inkomster av skatter och andra avgifter och typer av inkomster uppgick till ca 780 miljarder år 2010. Skulle vi göra en oerhört grov och förenklad beräkning så borde en generell nedkortning med 25% av arbetstiden leda till maximalt 25% mindre skatteintäkter i alla led (skatt på arbete, konsumtion, etc). Det skulle landa på ett skattebortfall på 190 miljarder i så fall. Med andra ord så borde ett worst case scenario handla om en maxkostnad på 190 miljarder. Möjligtvis går det att få fram ytterligare 60 miljarder i kostnader om man hittar några negativa bieffekter med en förkortad arbetsdag. Problemet är bara att de försök som gjorts har visat på mycket positiva effekter på både hälsa och produktivitet. Och ohälsotalen är ju en av våra högsta utgiftsposter idag. Det finns därför all anledning att misstänka att siffran 250 miljarder är skräcksiffror framtagna av någon som absolut inte vill ha en kortare arbetsdag (förmodligen av högst personliga skäl). Eller så har man gjort det klassiska politiska misstaget att bara tänka i ett led och bortse från följdeffekter som kommer i andra och tredje led, osv.
Låt oss tänka tillbaka lite. Vi har faktiskt haft en 72-timmarsvecka en gång i tiden, för lite mer än 100 år sen, då vi arbetade 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan. Därifrån kämpade vi oss ner till 54 timmar i veckan, då vi bara jobbade 10 timmar om dagen och 4 timmar på lördagen, som senare blev en 48-timmarvecka, då vi jobbade 8 timmar om dagen, sex dagar i veckan, tills vi slutligen fick även lördagar lediga och nådde en 40-timmarsvecka. Samtidigt har våra semestrar blivit längre. Första gången vi fick semester 1938 var den bara två veckor lång, men har gradvis höjts till dagens fem veckor, och hos vissa grupper till och med sex veckor.
Vad har hänt under den tiden? Har Sverige totalkraschat ekonomiskt? Eller är det till och med så att vi fått det väldigt mycket bättre, både ekonomiskt sett och mätt i livskvalité? Har produktiviteten sjunkit? Jag tror inte många skulle påstå att Sverige hade det bättre ställt när vi hade en 48-timmarsvecka. Och inte särskilt många tror att vi skulle lösa en massa samhällsproblem om vi började arbeta längre veckor. Så vad är det egentligen som säger att just 40 timmar är en magisk gräns, och att en ytterligare arbetstidsförkortning kommer att leda till en ekonomisk katastrof? För övrigt ett argument som hävdats inför alla arbetstidsförkortningar och semesterförlängningar.
Tvärtom finns det mycket som talar för att en kortare arbetsdag kan bli ännu mer ekonomiskt lönsamt. Vi har hög arbetslöshet och höga sjuktal, som många gånger beror på ett alltför slitsamt arbetsliv.
Jag förstår mycket väl vad som hos många är det egentliga motivet bakom åsikten att man vill ha en bibehållen 40-timmarsvecka. Det handlar inte så mycket om nationalekonomi som det handlar om att man älskar sitt jobb och att man är rädd att gå ner i inkomst. Det är fullt mänskligt och helt försvarbart att känna så tycker jag. Men det finns inget att vara rädd för. Med en sextimmarsdag så får man tid och energi över till att engagera sig i egna eller andras projekt på fritiden. Själv älskar jag att sysselsätta mig med stimulerande saker och skulle inte spendera mina extra lediga timmar till att lata mig varje dag. Tvärtom skulle jag äntligen få tid och energi till olika företagsidéer och gärna göra det tillsammans med vänner och bekanta. Själv ser jag det som en möjlighet att ha en till sysselsättning och inkomst vid sidan av arbetet. Men jag tycker också att de som har slitsamma jobb och är slut efter sex timmar, ska ha sin allmänmänskliga rätt att vila upp sig och må bra.
Det pratas ofta om att man ska stimulera egenföretagandet och småföretagare genom lägre skatter. Som nybliven småföretagare kan jag meddela att den absolut största resursbristen är tid och energi. Tyvärr sitter jag inte med några miljoner på banken så att jag kan ta ledigt ett år för att satsa på företagandet på heltid, men med några extra timmar om dagen skulle jag och förmodligen tiotusentals eller hundratusentals andra komma igång med sin livsdrömmar och företagsidéer. Det är inte sänkta skatter som behövs, det är mer tid och mer energi som är bristvaran för de allra flesta. Hur många miljarder detta ökande företagande kommer att inbringa vet jag inte. Jag tror det är oerhört svårt att uppskatta både vinsterna i minskade sjukskrivningar och i ökat företagande. Men jag skulle inte bli förvånad om vi hamnade på plus-sidan, precis som de tidigare arbetsförkortningarna verkar ha lett till.
Det finns många många fler förmodade positiva effekter av en sextimmarsdag. Kostnaderna för dagis och fritidsverksamhet kan bli något lägre om barnen inte behöver vara där lika länge. Familjer får mer tid tillsammans vilket förhoppningsvis minskar sociala problem. Man kan få mer tid till återhämtning och kan göra sitt jobb både smartare och effektivare en arbetsdag. Fler arbetslösa kan få jobb i de fall där man absolut måste ha en viss mängd arbetstimmar per vecka. Etc, etc. Låt mig gissa att dessa effekter inte var medräknade i 250-miljarderssiffran.
Däremot tycker jag inte den förkortade arbetsdagen ska bli ett självändamål. Varken jag eller någon annan vill utsätta Sverige för en ekonomisk kollaps. Den rätta vägen att gå tror jag är att fortsätta med de försök som gjorts och som visat så positiva resultat att det vore idioti att inte utforska effekterna på större skala. Börja med vissa yrkesgrupper, eller en hel kommun kanske. Eller sänk arbetstiden gradvis, ett litet steg i taget. Och gör en ordentlig kalkyl baserad på verkliga försök, studier och erfarenheter istället för att utgå från ett extremt pessimistiskt utfall.
Bibehållen lön eller inte låter jag vara osagt. Det bör man göra en ordentlig utredning av också. Det kan tyckas orättvist om arbetsgivarna ska betala samma belopp för mindre arbete, och det är inte heller möjligt för vissa att leva på 75% av den lön de har idag. Kanske kan en kompromiss vara lösningen med en lön på 85%, eller en bibehållen lön, men utebliven löneökning de kommande fem åren, eller något i den stilen.
Tobias Jeppsson, debattör och marodör
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
