Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
MEDIA
Artikel
av Öyvind Vågen
publicerad 16 apr 2004 kl. 08.40:
Öppet brev till Aftonbladet debatt
Aftonbladet har i dagarna beslutat flytta fram - eller bak hur man nu ser det - de publicistiska frontlinjerna ännu ett steg genom att introducera en nygammal genre: den rasistiska hatskriftens.
Aftonbladet, som en gång i tiden under ledning av Lars Johan Hierta och med skribenter som författaren Carl Jonas Love Almqvist och Sveriges första kvinnliga journalist Vendela Hebbe drev på utvecklingen mot dagens vidsträckta tryckfrihetslagstiftning, har i dagarna beslutat flytta fram - eller bak beroende på hur man ser det - de publicistiska frontlinjerna ännu ett steg genom introducerandet av en i etablerad svensk press helt ny genre: den rasistiska hatskriftens.
Eller helt ny är den nu inte. Vare sig i Sverige eller ens i Aftonbladet där den senast syntes under tidningens förra period av moraliskt förfall: under andra världskrigets första år då tron på - och ibland hoppet om - en stundande tysk krigsseger bäddade för förlöpningar i spalterna.
Men sedan dess har den rasistiska hatskriften lyst med sin välkomnade frånvaro i seriös svensk press - dit man väl - om än med tvekan - fortfarande får lov att räkna Aftonbladet. I alla fall fram till och med söndagen den 11 april i år då Aftonbladet valde att upplåta spalterna åt Joanna Rytels artikel "Jag tänker aldrig föda en vit man" och därigenom också åt hennes hat av den vite mannen.
Jag skall inte gå närmare in på artikeln i sig. De flesta har nog redan läst den vid det här laget och dessutom krävs det inga större eller omvälvande psykologiska insikter för att begripa att oavsett sakernas förhållande står de djupast bakomliggande orsakerna till hat mångt mycket oftare att finna hos den som hatar än hos den som är hatad.
Nej, det som intresserar mig är hur Aftonbladet resonerade när man valde att publicera artikeln och hur man i framtiden tänker ställa sig till den uppsjö av artiklar där den ena eller den andra kombinationen av hudfärg, kön och sexualitet hatas, vilket man - och det hoppas jag Aftonbladet begriper - bäddat för genom publiceringen av Rytels text.
Var tänker man dra gränsen och varför tänker man dra den just där? Och vad vill man uppnå med att ytterligare förgrova ett debattklimat som sedan länge redan är i skrikigaste laget? För nog begriper man att det snarare är nyansering och eftertanke som krävs än ännu större förenklingar och ännu vulgärare generaliseringar?
Att vita heterosexuella män är lovligt byte och undantagna normala publicistiska - och mellanmänskliga - anständighetsregler har Aftonbladet redan visat med mer än önskvärd tydlighet. Men frågan kvarstår - vilka andra grupper står på tur att utan rätt till replik förklaras fredlösa i spalterna?
Är det månne judiska transsexuella av arabiskt ursprung eller rödlätta heterosexuella från de brittiska öarna eller rentav mörkhyade somaliska homosexuella glesbygdsbor?
Jag - och många med mig - ser fram emot ett snabbt svar från Aftonbladet som antingen reder ut begreppen eller - om publiceringen av Rytels artikel var ett enstaka misstag, en förlöpning i stundens brådska - innehåller en förbehållslös ursäkt.
(Artikeln är tidigare publicerad på www.tidskrift.nu)
