 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Uno Hansson
publicerad 25 aug 2010 kl. 06.00:
Återanvändbart arbete #1
"Eftersom vi i princip inte betalar för naturresursen vi använder i våra verktyg utan endast för arbetet att förädla dem till verktyg kan vi betrakta verktygen som konserverat återanvändbart arbete."
Tillverkare och leverantörer av de saker, byggnader, anläggningar, färdmedel och system som vi dagligen använder, försöker i regel minska kostnaderna genom att öka produktiviteten. Detta sker genom att mänskligt arbete mer och mer datoriseras och mekaniseras. Ständigt återupprepade mänskliga arbetsrutiner "konserveras" som digitaliserade algoritmer (jämförbart med recept, checklistor, flödesscheman) och kan då för all framtid ses som "återanvändbart arbete".
http://sv.wikipedia.org/wiki/Algoritm
Tidigare mänskliga arbetsuppgifter utförs därefter helt eller delvis automatiserat under i princip all framtid. Alla hushåll använder numera programmerade tvättmaskiner, istället för vedeldade bykekar i koppar, grönsåpa, tvättbrädor, blåelse och sköljvatten från närmsta å eller bäck. Ingen människa behöver efter den kvalitetssäkrade mekaniseringen, använda sin arbets- och livstid för att göra slitsamma slentrianmässiga arbetsrutiner om och om igen. Istället för att bonden exempelvis hela tiden sitter på sin traktor för att fåra för fåra plöja en jättestor åker, så GPS-styrs hela proceduren från satelliter. Bonden kan samtidigt då spela golf eller sitta på älgpasset, för att då och då bevaka plöjningen med sin iphone eller laptop.
http://tinyurl.com/3583qcd
Gunnar Sohlenius uttrycker det så här i Ny Teknik: ". Eftersom vi i princip inte betalar för själva naturresursen vi använder i våra verktyg utan endast för arbetet att förädla naturresurserna till verktyg kan vi betrakta verktygen som konserverat återanvändbart arbete."
http://www.nyteknik.se/nyheter/verkstad/verkstadsartiklar/article6777.ece
Självklart blir det i det långa loppet stora skillnader när det gäller kostnader och priser mellan direkt arbete och arbete som konserveras och återanvänds om och om och om igen. Detta märks mycket, mycket tydligt när det gäller försörjningen med vatten och avlopp inom städer och tätorter. Där är ju nästan allt löpande arbete konserverat och återanvändbart. Det arbete som återstår är bara vad som behövs för övervakning, service, underhåll och förnyelse av det heltäckande systemet.
Själva flödesprocessen styrs och regleras ju av användarna själva med kökskranen, badrumskranen eller spolknappen på toan. Tappa upp vatten från kranen och spola på toaletten kan t.o.m. ett litet barn göra (utan att det klassas som barnarbete). Det kan dessutom göras när som helst på dygnet (utan att någon klassar det som övertids- eller nattarbete).
Vattenvolymen avläses automatiskt via flödesmätaren i källaren, och betalas kanske helt "automatiskt" varje månad via autogiro. I Gbg kostar VA mindre än 1 öre (0,92 öre/liter vid koll för ett par år sedan) och samma mängd vatten som en själv hämtar på returflaska från butikshyllan (och återlämnar flaskan) kostar ca 700 ggr mera!!! För två år sedan så kostade det ca 1000 ggr mera, men sedan dess så har tydligen även arbetet med tappningen på returflaskor gjorts mer och mer "återanvändbart".
Vår försörjning med vatten och avlopp är strukturerat som ett infrasystem. El-, gas- och kommunikationsnät (telefon, radio, tv, internet, mobiltelefon) är andra infrasystem för andra homogena flöden. Infrasystemen kallas även för sociotekniska system och lederna och noderna för fysiska transporter kallas oftast för infrastruktur.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Infrasystem
http://werebuild.eu/wiki/index.php/Infrasystem
http://sv.wikipedia.org/wiki/Infrastruktur
Alla använder dagligen saker, förnödenheter och sociotekniska system (bostäder, vägar, gator, offentliga byggnader mm.). Det viktigaste för användarna är att var och en upplever att rätt saker finns på rätt plats, vid rätt tidpunkt. Det bör förstås då även vara så billigt, bekvämt och pålitligt som möjligt.
Bertrand Russel skriver i "Till lättjans lov" (1931) att "arbete innebär att flytta på saker - eller att säga åt andra att flytta på saker". Detta gäller fortfarande även om fler och fler numera bearbetar, bevakar och "flyttar på" det som syns på datorskärmen. Vilket i sin tur medför att det är maskinella och mobila enheter - med allt mindre och mindre mänsklig assistans - som flyttar på "sakerna". Så att rätt saker slutligen hamnar på rätt plats. För att sedan i rätt tid finns för var och en att nå som användbara system, eller som olika saker på någon hämtplats (varuhus, närbutik osv.) inom närområdet.
Internet och andra nya kommunikationsnät gör att i princip vem som helst numera kan bearbeta, bevaka och "flytta på" det som syns på datorskärmen. Det som saknas är väletablerade infrasystem som "tillåter" att det är konsumenterna och användarna själva som - när som helst på dygnet - "säger åt" de maskinella och mobila enheterna att flytta på "sakerna".
Det som fortfarande saknas är alltså etablerade sociotekniska system som gör att - de konsumenter som så vill - äntligen kan göra som de prosumenter (producerande konsumenter) som Alvin Toffler beskriver i boken "Tredje vågen" (1980)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Alvin_Toffler
Läs fortsättningen av den här artikeln här.
|
