 |
Artikel
av Mikael Vasara
publicerad 22 dec 2011 kl. 06.00:
Även tystnaden har ett slut - Ingrid Betancourt
Ingrid Betancourts egen berättelse om sin tid som fånge hos Farc-gerillan. En bok som räcker länge och som är gastkramande på riktigt.
Ingrid Betancourt
Även tystnaden har ett slut
Norstedts
Tänk er att någon av Lars Ohlys kommunistkompisar skulle ta Fredrik Reinfeldt till fånga och föra upp honom i Norrlandsskogarna, sätta honom i en bur och låta honom transporteras runt i sex år, med det enda målet att bli det statsbärande partiet, och sedan rensa upp all byråkrati för att - som de alltid säger - hjälpa de fattiga. Plåga människor för att hjälpa de fattiga, räcker det som syfte?
Ingrid, som är uppväxt i Frankrike, kom till Colombia och blev medlem i Gröna partiet med syftet att vara med i hemliga fria val, för att vara med om att rensa upp korruption, terrorism och våld. Under valrörelsen blev hon kidnappad av den marxistiska Farc-gerillan som åtminstone stod för två av de nyss nämnda farsoterna i landet. De stod utanför korruptionen under pågående tid när Ingrid var fången. Hennes liv i djungeln med dessa så kallade, om de fick säga det själva, frihetskämpar, var ett helvete. Ingrid gjorde ett otal försök att rymma, men det slutade med att hon blev fastsatt med bojor runt hals, händer och ben och fick inte ens utföra sina minsta behov, det vill säga gå på toaletten.
Ingrids beslutsamhet att inte bli fullständigt krossad utmynnade i att hon åtminstone ansåg sig själv ha makten att bestämma vem hon ville vara. Det kan ju vara något att tänka på, när andra människor försöker pådyvla oss sitt sätt som de anser att vi ska vara på, för att tillgodose andra människors korta glädje över att vara den som sätter prägel på andra.
Detta är en bok som man sugs in, språket är oerhört genomarbetat och proffsigt och man kan inte annat än att lida, när Ingrids kidnappare gör allt för att plåga och trycka ned, men ändå är tvungna att hålla henne vid liv så länge som hon åtminstone är en vara att hota och förnedra med. Det jag undrar är, om denna grupp kommer till makten, kan de göra annat än fortsätta sin brutala maktutövning? Tror dessa terrorister att de, om de kommer till makten, kommer att ses som annat än bödlar som talar med kluven tunga? Det finns ju mängder av exempel av detta slag. Det som ligger närmast oss är ju Baader-Meinhof-ligan i Tyskland som inte blev något annat än ett rövarförband. Ingångsvärdet är att hjälpa den vanliga människan, men det slutar med att man blir mördare. Det är inte värt, och kommer aldrig bli det.
Läs och begrunda, som min gamla lärare skulle säga.
|
