Ett nytt tema har börjat leta sig in i eurodebatten: EU:s utvidgning. Vi som står för ett ja anser att utvidgningen stärker skälen för Sverige att vara med. Men nu har nej-sidan på olika sätt börjat kritisera utvidgningen av EU. Det är illavarslande och reser centrala frågor.
I partiledardebatten på SVT i söndags påstod Maud Olofsson följande om kandidatländerna: "Ingen av de länderna har ekonomiska förutsättningar att gå med [...] under överskådlig tid kan inte jag se att många av de här länderna har möjlighet att ansluta sig till eurosamarbetet."
Det är sakfel. Flera av länderna uppfyller redan kraven. De flesta är på god väg. Men jag börjar undra: Vore det en lättnad för Olofsson om dessa länder mot sin vilja inte kunde komma med inom kort?
Den 18 augusti debatterade jag med nej-sidans Björn von der Esch (kd) i Trosa. Han uttryckte sig så här: "Tysklands ekonomiska problem beror delvis på återföreningen. Och nu släpper vi in tio nya länder i EU. Länder som är fattiga, deras BNP ligger ibland under hälften av vår. Det kan leda till problem. Risken är att vi får betala."
Under politikerveckan i Visby muttrade bland andra Lars Wohlin på Centerns seminarium över utvidgningens kostnader.
Detta är upprörande. Europas återförening är ett historiskt steg vars positiva betydelse för framtiden vi knappast kan överskatta. Och vi vet att misstagen från Tysklands återförening inte upprepas. Länderna ska inte byggas med bidrag och den dag de ska införa euron sker det till en marknadsvärderad kurs.
Kandidatländernas ekonomiska tillväxt har varit högre än nuvarande EU-länders sju av de åtta senaste åren. Det är tillväxtmotorer som bidrar till allas välstånd. Men framför allt, européerna återförenas. Alla går med i ett förvisso icke perfekt samarbete, men ändå ett samarbete på demokratins och marknadsekonomins grund.
Vi vet att stora delar av nej-sidan är emot euron för att de är emot EU. Men är de också emot att EU växer? Är de angelägna om att Sverige ska ha sällskap utanför? Blir de glada om det dröjer för de nya länderna att få euron?
Jag har alltid arbetat för öppenhet. För frihandel, EU-medlemskap och fri rörlighet för människor. Svenskt Näringsliv och många andra på ja-sidan är starka krafter för ett öppet Sverige. Jag tycker mig i euromotståndet ofta se skepnaden av dem som alltid har varit emot allt detta. Och det är inte trevligt.
Nej-sidan borde klargöra sin uppfattning. Väljarna förtjänar att veta vilka principer som finns bakom ett nej och vilka tankar om Europa detta bygger på.
Johnny Munkhammar, EU-expert på Svenskt Näringsliv
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anna Linusson
