Jag vet att vi alla har svårt att lyssna till oss själva och att det finns så mycket krav, stress och annat som gör det så otroligt svårt att verkligen känna efter vad som vi egentligen vill. Det blir liksom för mycket. Jobb, plugg, familj, räkningar, TV-shower, Eurovisions schlager och sport gör att det är mycket svårt att behålla kontakten med det som verkligen spelar någon roll. Det som är viktigt på riktigt och som är vad vi egentligen alla strävar efter. Vi har olika innersta önskningar och drömmar, men alla har vi några. Oavsett om vi inte har accepterat de på länge eller inte.
Rädsla, förväntningar från vår omgivning och förväntningar från oss själva gör det svårt för oss att verkligen stanna upp och fråga oss vad det är som vi verkligen vill. Vad det är som just du eller jag brinner för. Vad det är som gör just mitt innersta brinna av längtan och kärlek till livet och världen.
Bortom alla förväntningar som vi har på oss själva och alla invanda tankemönster så finns det fortfarande ett fritt hjärtas oböjliga önskningar. Önskningar som inte är påverkade av reklam, prestationshets eller inte ens romantiska myter om den perfekta partnern. Önskningar som kommer från vår djupaste kärna bortom sociala koder och normer. Oavsett om vi accepterar den eller inte så har vi alla en inre röst som talar med oss med kärlekens och vishetens eviga språk. En röst som kanske inte riktigt talar till oss men som på ett intuitivt plan delger oss sin visdom. Kan någon ärligt säga att de aldrig har känt denna inre närvaro som talar om vad som är rätt eller fel för vårt inre. Vad vi verkligen vill göra och vad vi verkligen inte vill.
Världens sanning talar genom vårt innersta när vi är tillräckligt medvetna och avslappnade för att bry oss. När våra skal av rädsla, cynism och likgiltighet får en punktering och den hårda ytan spricker. När de känslor som skalen försöker förtränga kommer upp och gör sig påminda igen. När vårt inre får tillbaka sin påverkan på oss och våra vanor och rutiner släpper sitt fasta grepp. När vi börjar erkänna för oss själva att vi har en påverkan på världen och att vi har ett ansvar för vårt välbefinnande. Då kommer en tid av den inre röstens visdom som kan vara så skrämmande och kan kännas så krävande eftersom den inte bryr sig om alla normer, förväntningar och förpliktelser. Ingenting är av vikt för hjärtats röst förutom den inre sanningen. Den inre sanningen som hjärtat talar om och som hjärnan inte har en möjlighet att förstå och som går emot alla normer. Hjärtat tror inte på plikter. Hjärtat tror inte på krav. Hjärtat tror inte på att ett "bra jobb" och finner det löjligt att tro att det skulle göra någon skillnad hur mycket pengar vi tjänar eller vad andra tycker om oss. Hjärtat har inte ändras på 100 000-tals år och bryr sig inte det minsta om våra sociala konstruktioner och mentala fällor. Hjärtat bryr sig bara om sin inre sanning och sin vägledning. Denna röst som talade sitt klara tydliga språk i vår barndom har tystnat eftersom den har fått mindre och mindre inflytande över våra liv. Den vill vårt bästa och vet att om den talar starkt och vi inte lyssnar kommer vi bara att må ännu sämre. Vi har gått ifrån våra hjärtans väg och börjat gå mer välbesökta stigar. Vägar som säger sig leda till framgång, trygghet, uppskattning från vår omgivning och stabilitet. Allting som kan sammanfattas med ordet förutsägbarhet. Ingen ny mark bryts och vägarna är välbeprövade. Vi tar vägar av gemensam sanning eller sannolikhet när den egna sanningen lyser med sin frånvaro.
Är det möjligt att strunta i förnuftets röst om hjärtats galenskap? Vi har många som kommer att hjälpa oss att övertyga oss om förnuftets rätt och hjärtats omöjliga upptåg. Förnuftet vill inte ge upp sin trygghet och sin förutsägbarhet för en tillvaro under hjärtats till synes slumpmässiga ledning. Talar hjärtat verkligen om en större sanning eller är det bara ännu en av våra infall som bara leder till besvikelse och som skulle göra oss ännu mer olyckliga? Kan det verkligen vara en bra idé att riskera sitt visserligen inte perfekta, men i alla fall respektabla och bekväma liv? Är du verkligen någon speciell som förtjänar att leva sina drömmar istället för att nöja sig med ett respektabelt och bekvämt liv utan kontakt med hjärtat eller den inre sanningen? Vem är du att tro att du förtjänar att leva ett liv efter din inre sanning när det finns så få människor i världen som gör det?
Javisst är det möjligt att leva sitt hjärtas sanning. Javisst kan vi leva ett liv oberoende av alla måste och borde. Javisst finns det människor som lever sin egen sanning. Javisst finns det människor som vågar tro på sin egen förmåga att leda sitt liv, men det är inte för alla. De andra får hoppas att den vägen som alla andra vandrar leder dit de vill. De slipper i alla fall riskera mer än någon annan.
David Böhlmark, Försöker följa hjärtats röst
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
