 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Gunilla Jägeberg
publicerad 8 jun 2001 kl. 15.53:
"Ut och förtryck killarna nu!"
Röda koftor, "Ååå tjejer" och "Kvinnor Kan"-slagord lockar knappast, allra minst männen.
Feminism är bra, sunt och vettigt. Det vet man om man kan läsa innantill i uppslagsboken.
...men sedan finns det ju de dåliga varianterna också, som drar ordet "feminism" i smutsen på liknande sätt som jag skrivit om tidigare i artikeln "Ung och arg? - du är fel ute". Nu talar jag om en del rabiata radikal/anarkafeminister - ibland syns de i media - som spyr galla över alla vita medelålders heterosexuella män med bil och fast inkomst, och menar att de är roten till allt ont och borde dö (ja, jag har faktiskt både läst och hört sådana åsikter).
De talar med andra ord om min pappa, och många andras pappor, bröder, makar, vänner... Därtill utgör denna kategori människor en stor del av dem som sitter på makten i vårt land och resten av världen. Så lycka till med att vinna poäng där! Fast, i och för sej, Göran är ju feminist numera så...
Men jag ska be att få dra upp ett exempel ur verkligheten på vad jag framförallt menar med dålig "feminism". På min gamla skola hölls det på Internationella Kvinnodagen 8 mars ett litet seminarium på kvällen, med föredrag och sång av vänsterrörelsen och lokala kvinnogrupper. I publiken kunde jag räkna männen på en hand, sannolikt ditdragna av sina fruar. Och jag förstår dem. För de enda som talade var kvinnor och tjejer, och en avslutade sitt halvtimmeslånga föredrag (med en hel del referenser till 68-rörelsen - vilket inte alls känns förlegat - samt världens sämsta slagord "Kvinnor kan!" - verkligen?!?) med "Tack för att ni kom hit. Och så - ut och förtryck killarna lite nu!" Mitt spontana "Nej!" dränktes i applåderna. Det var ett så fundamentalt dåligt avslut och sista budskap. Helt fel. Inte det minsta roligt. Fattar hon inte att det är just sådana typer av uttalanden som skrämmer bort männen? Som gör feminismen till enbart en KVINNOkamp där halva befolkningen stängs ute? Och varför ska man engagera sej i något man anser inte berör en själv? Det kommer att ta dubbelt så lång tid och mer därtill eftersom det fortfarande är överhängande män på maktpositionerna. Jag blir så trött.
Alltså, gott folk, vad vi måste göra är att bjuda in killar och män till diskussionerna och få dem att känna sej delaktiga. Få dem att förstå att det här är något som berör oss alla. Jämställdhet mellan människor. Det vill väl alla ha?
|
