Artikel av Lennart Asp publicerad 16 jun 2012 kl. 06.00:

HBT-demonstration i Turkiet/Zeki Müren
Foto: flickr/Charkrem Wikimedia/Turkish Flame (BY CC 2.0)

"Turkiets Liberace", maktens män och HBT

Zeki Müren blev en viktig förebild för HBT-personer, men hatbrotten mot dessa fortsätter i Turkiet.
Sångaren, kompositören och filmskådespelaren Zeki Müren föddes i Bursa söder om Istanbul den 6 december 1931. Sin första scenerfarenhet fick han 1939 hos den lokala teatern som spelade varje sommar i Bursa. Zeki Müren lyssnade mycket noggrant på alla sånger och lärde sig dem utantill. Som tonåring var hans högsta önskan att åka till den "stora" staden, Istanbul, med all musik, musikskolor och stora artister som han själv ville studera på plats. Fadern som var byggingenjör stödde sin sons musikambitioner och 1944 kunde Zeki Müren äntligen åka till ...

Istanbul, drömmarnas mål
Zeki Müren försatte ingen tid utan började redan som 15-åring göra sina första musikkompositioner, samtidigt som han gick på gymnasium. 1950 började han studera design på Istanbuls Konsthögskola. Samma år öppnade Istanbul Radio en uttagningstävling för blivande sångare och Zeki Müren blev den första utvalda att sjunga bland 186 tävlande.

Vändpunkten på radion
Men den viktigaste vändpunkten kom ett år senare, den 1 januari 1951, när en sångstjärna på Istanbul Radio, Perihan Altindag, plötsligt blev sjuk och Zeki Müren fick chans att ersätta henne i en 45 minuters direktsänd radiokonsert. Första singeln spelades in, "Bir Mühabbet kusu" (En kärleksfågel), och såldes slut direkt. Zeki Müren blev berömd för sin rösts pondus och tydliga artikulation både i etablerad turkisk klassisk musik och samtida sånger.

Musikfilmer
1954 var det dags för första musikfilmen, "Beklenen Sarki" (Väntande Sång) mot Cahide Sonku, som då var den största kvinnliga filmstjärnan i Turkiet. Filmen blev en stor succé, som skulle följas av ytterligare 18 musikfilmer med Zeki Müren, bland annat "Berdus" "(Bohem) och "Hayat Bazen Tatlidir" (Livet är ibland sött). 1955 fick Zeki Müren guldplatta för "Manolyam" (Min magnolia).


Innovativa liveuppträdanden
Zeki Müren begränsade sig inte till att bara sjunga utan ägnades sig med framgång också åt poesi, design och komposition. Designutbildningen kom till nytta när han designade sina egna scenkläder. En annan innovation var att använda en "T"-formad scen för att få närmare kontakt med publiken. Allt detta tillsammans med det fina uttalet av turkiska bidrog till Zeki Mürens unika kontakt med publiken.

Zeki Müren och maktens män möts på kasino
Zeki Mürens popularitet tilltog och de största kasinonas nattklubbar konkurrerade om att arbeta med att få anlita hans tjänster. De allra högsta politikerna, även presidenter och premiärministrar som ofta kom till kasinonen, kunde fascineras av Zeki Mürens fantasifulla scenkläder och inte minst av Zeki Mürens platåskor med 20 cm höga klackar. Naturligtvis fick även musikerna bära enhetliga matchande kostmer av Zeki Mürens deign. Zeki Müren gjorde verkligen skäl för sitt artistiska smeknamn, "Sanat Günesi" (Konstsolen).

Tango, chanson och arabesk...

Zeki Müren prövade på tango och chanson och även arabesk. 1979 kom "Kahir Mektubu" (Melankoliskt brev) vars kompositör Muzaffer Özpinar, hade träffat på Umm Kulthum's senare stil i Paris på 70-talet, blivit mycket inspirerad och bestämt sig för att skriva sin egna turkiska version. Zeki Müren gjorde även en version av den syrisk-egyptiska musikern Ferid al-Attrache's sång "Zennübe".

Hälsoproblem
Zeki Müren var hela tiden mycket produktiv med att spela in musik, spela i musikfilmer och skapa design. Men det hektiska livet gjorde att han gradvis fick hälsoproblem. Under slutet av 70-talet blev hälsan sämre med hjärtsvikt, högt blodtryck och diabetes. Han tvingades dra ner på tempot och under 1980-talet drabbades han dessutom av en hjärtattack. Medicinerna gjorde honom tjock vilket gjorde att han drog sig bort från offentligheten till de fashionabla kvarteren i Bodrum vid turkiska västkusten, där han levde öppet med sin manliga partner.

Dog "på scenen"
Zeki Müren fick en hjärtattack bakom TRT:s scenstudio i Izmir den 24 September 1996. Då hade han precis belönats av TRT med mikrofonen från sin första konsert i Ankara Radio och sagt de sista orden i livet: "Första mikrofon? Mitt livs största minne! ...Tack så mycket! Jag går ner till de åren. Jag blev förvånad. Ska jag skratta eller gråta? Tack så mycket till er och mitt uppskattande folk! (Länk)

Zeki Mürens död blev ett stort slag för hans många fans inte bara i Turkiet utan även i Amerika, Tyskland och Iran. Tusentals människor trängdes för att få se en skymt av hans begravning i födelsestaden Bursa. Zeki Mürens alla värdsliga tillgångar donerades till "Türk Eğitim Vakfı"(= Stiftelsen för turkisk utbildning) och "Mehmetçik Vakfı" (= Arméns stiftelse). Den 8 juni 2000 öppnades portarna för Zeki Müren Konstmuseum i hans hus i Bodrum, där man kunde betrakta alla hans egna designade kostymer och skor och många priser både från Turkiet och utomlands, och teckningar och målningar, under tiden som hans musik spelades i högtalarna.

Turkiets "Liberace"?
Zeki Muren blev en gigant, speciellt inom så kallad "turkisk klassisk musik", även om den alternativa beteckningen "ottomansk klassisk musik" säger tydligare att denna musikform var influerad av byzantinsk musik vilket också förklarar Zeki Mürens stora popularitet i Grekland. Zeki Müren var även först i Turkiet med att förstå den fulla potentialen i mikrofonens användande, vilket åstadkom en revolution i den turkiska populärmusiken, liknande Bing Crosbys mikrofonteknik med "crooning". Men på många sätt påminde Zeki Müren mest om den amerikanske underhållaren och pianisten Liberace och hade kanske blivit lika internationellt berömd om han sjungit på engelska...

Språknationalism, Bülent Ersoy och HBT
Zeki Mürens stil, utseende och uppträdande av hög status gjorde att han kallades för Turkiets första civila "pasha". "Pasha" var en hög militär titel i ottomanska imperiet, till exempel Atatürk var först känd som Mustafa Kemal Pascha.

Tillsammans med en annan praktfull sångare, Bülent Ersoy, dominerade Zeki Müren den lätta klassisk/populära arabeskgenren i Turkiet. Båda artisterna har många likheter, bortsett från att Bülent Ersoy efter en könsoperation lever som en heterosexuell kvinna.

Den viktigaste musikaliska skillnaden är att Zeki Mürens höga prestige byggde på att hans tydliga diktion uttalade orden i sången på en mycket förnäm högstatus-turkiska. Efter Atatürks revolution betecknade denna "fina" turkiska såväl klass, status som etnisk homogenitet. Som kontrast närmast vanhelgar Bülent Ersoy turkiskan med sitt slarviga folkliga uttal och är inte rädd för att öppet kritisera Turkiets politik. Hon har till exempel sagt att om han hade en son skulle hon inte skicka honom till armén för att kriga mot kurderna. Men trots Zeki Mürens och Bülent Ersoys kultstatus är mänskliga rättigheter för HBT-personer fortfarande en av de mest kontroversiella mänskliga rättighetsfrågan i Turkiet med många brutala mord på HBT-personer sedan 2008 (se länkar nedan).



Gay Rights in Turkey (Wikipedia)

Riksdagen

QX