 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Monika Wehlin
publicerad 25 feb 2008 kl. 09.32:
"No country for old men" - en fulländad sorgesång
Filmen "No country for old men" är ett stenhårt skott rakt in i det amerikanska hjärtat, avlossat från en manlig hand för att döda och som en hagelskur har Oscarnomineringarna fallit över filmen inför årets gala - och den fick fyra statyetter.
Betyg: MVG
Titel: No country for old men
Genre: Thriller
Regi: Joel och Ethan Coen
Medverkande: Tommy Lee Jones, Josh Brolin, Javier Bardem, Woody Harrelson, Kelly Macdonald m fl
Speltid: 2 tim 2 min
Premiär: 29 februari
"No country for old men" är ett stenhårt skott rakt in i det amerikanska hjärtat, avlossat från en manlig hand för att döda och som en hagelskur har Oscarnomineringarna fallit över filmen inför årets gala. Förutom att rida vidare på en arkaisk historia om vapnet som frihetssymbol ger oss bröderna Coen en stilstudie i hur våldet skapar mannen och i den myten är kvinnans roll endast en projektion av en manlig längtan till en annan ordning.
En stark amerikansk dröm är att som i de klassiska vilda västernfilmerna kunna rida som John Wayne rakt genom ett regn av kulor, skjuta sig fri och fly med flickan för att där bortom filmens slut nå den lycka som livet är en strävan mot. Än lever drömmen trots att den i den moderniserade versionen "No country for old men" visar sig vara en verklig mardröm. Bröderna Joel och Ethan Coen, som kommer från den norra amerikanska vildmarken, Minnesota, som i stället för Mexico gränsar till Kanada, drömmer i sin nya film vakendrömmar om hur gamla värderingar kring rättvisa krockar med dagens knarkbrottslighet i det vilda södern.
Filmen bygger på en roman av den Pulitzerprisbelönade författaren Cormac McCarthy och är en samtidsskildring med djupa rötter i en episkt linjär berättartradition. Här har vi sheriffen Bell, luttrad och uppgiven brottsbekämpare i rakt nedstigande led från förra seklets början. Tommy Lee Jones har kondenserat sin roll till en gestalt, som bär en hel generations besvikelse och i någon mån uppgivelse inför brottslighetens våldsamma utveckling. När han med äkta livsrynkor i ansiktet bläddrar i bladet till morgonkaffet uttalar han i vardaglig ton västvärldens hårda dom över sig själv genom en igenkännbar civilisationskritik som varje dag strömmar ur äldre generationers kollektiva undermedvetna när de ser sig omkring i de västländer de var med och byggde under förra seklet. I själva verket betraktar Bell sitt eget misslyckande - det manliga våldsparadigmets - när svetsaren Llewelyn Moss (Josh Brolin) visar sig vara inblandad i en knarkhärva. Som sheriff, en fadersfigur av det gamla virket ser han alla stans yngre män som sina pojkar. Nu måste han ställa allt till rätta, men han vet redan från början att det är kört, att han är en relik från gamla dar och inte har en susning mot de grabbar som i dag regerar den undre världen. Sheriff Bell kan läsa kartan, han kan följa brottets vägar, men han kör fortfarande efter äldre dagars värderingsmodell och är för länge sen omkörd av nyare årsmodeller. Han vet det också, men vägrar byta ut sina värderingar om rätt och fel och om vad som binder samman människor i ett samhälle.
För att parafrasera den gamla Clintanrullen "Den gode, den onde, den fule" från 1966, handlar "No country for old men" om den gode, den onde och den dumme, där den senare; svetsaren Moss, inte kan motstå frestelsen att lägga vantarna på snabba cash när han av en slump står inför dem. Han vet samtidigt - så dum är han inte - att han genom att sticka med pengarna leker med döden, som spelas av den onde dödsmaskinen Chigurh. Javier Bardem gör den onde till en psykopatisk massmördare, som inte har några mänskliga drag. Desto mer av den varan har den gode sheriff Bell, som i Tommy Lee Jones skepnad för en hopplös kamp mot en så våldsam brottslighet att vem som helst skulle lämna in brickan och dra från stan. Han gör inte det, även om han längtar bort, vilket inte är svårt att förstå. Där Chigurh och Moss bara är ytterligare två kantigt tillyxade manliga gestalter i ett välkänt typgalleri blir Bell i Lee Jones tolkning en helgjuten människa; en plågad man, som likt männen i Susan Faludi bok "Ställd" från 1999, blir allt mer utsatt i dagens samhälle. Han står för de klassiska mansidealen - trygghet, styrka och ansvarstagande - men får det allt svårare att leva upp till dem.
Bröderna Coen har gjort en estetiskt fulländad sorgesång över en manlig värld och även om den gode sheriff Bell för tillfället framstår som en loser i kampen mot brottsligheten lever drömmen om att han bortom kulregnet ska finna en lyckligare plats för sig själv och flickan han rider bort tillsammans med.
Ps.
I morse fick "No country for old men" fyra Oscar av åtta nomineringar för "Bästa film" och "Bästa regi". Javier Bardem fick priset för "Bästa manliga biroll" och är därmed den första spanska skådespelare som fått priset och till slut fick bröderna Coen en statyett för "Bästa manus".
|
