 |
Artikel
av Mikael Vasara
publicerad 22 apr 2010 kl. 10.14:
"Kokain" av Lasse Wierup
Jag såg en intervju med en skådespelare som gjort en film för några år sedan. Hon sa i en bisats att det första hon blev erbjuden när filmen var klar och hon gick ut i Stockholms nattliv var kokain.
Lasse Wierups nyutkomna bok om just kokain vill göra gällande att det som jag beskrev ovan bara är toppen på ett isberg och att det numera inte bara är kändisar som tar drogen.
Kokainets historia är grym. Fattiga bönder i Colombia odlar det för att det ger mer pengar än att odla mat. Regeringar i USA och Colombia för krig emot de svaga bönderna, men kokainet försätter att produceras. Den fattige bonden vill ha pengar, den amerikanska presidenten måste visa handlingskraft. Och det västerländska folket måste ha nya droger. Ja, det är synd om människan...
Och så har vi den näst intill tragiska historien om hur Freud prisade kokainet, om hur han ville skriva lovsånger för det. Och Gösta Ekman, den store skådespelaren som är farfar till den Gösta Ekman vi känner idag, i stort sett hela hans karriär gick på kokain. Och nu har då kokainet blivit en medelklassdrog.
Boken är ju förts och främst en bok om de grymheter som kokainet ställer till med på vägen till medelklassen näsa. Det finns inget ekologiskt eller fair trade-kokain. Den som snortar gör det för berusningen, för känslan av att vara oövervinnlig för en stund. Andreas Klerup försvarade sitt kokainintag med; "det är farligt att åka bil också." Ja, vad ska man säga? Frågar man en droganvändare så får man nog den typen av svar.
Att kokain ställer till med mord och elände, det förstår vi nog alla, och det visas med all tydlighet. Men boken är inte intresserad av att undersöka vilket elände drogen skapar på det individuella planet, och det hade den nog inte vunnit något på heller. Det är en bok som beskriver problemet på ett makroplan och det gör den mycket bra. För mig som aldrig ens sett kokain i verkligheten, är det en bild av en värld som jag inte har någon koll på. Men den får mig att börja fundera på hur det ser ut bland våra kändisar, och jag har en obehaglig känsla av att många i kändis världen går på kokain eller är i närheten av kokain. Och det är de personer som tar plats i vår kommersiella kultur och som vi därför får höra och se hela tiden. En kokainsniffande Orup, en kokainsniffande Claes Malmberg, en kokainsniffande Plura och så vidare. Och dessutom kan hantverkaren i grannhuset också hålla på. En skrämmande bok på många sätt.
|
