POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Anna Linusson publicerad 19 okt 2005 kl. 12.45:

"Den infantila ... Hamilton ?"

Som småbarnsförälder hänger man ju aldrig riktigt med i svängarna, men såhär några år efter alla andra började jag läsa Carl Hamiltons omtalade bok "Det infantila samhället".

Reinfelt och Kungen har gjort det - skriv själv i Sourze! - se fler som gjort det

Den har ju lovprisats i många tonarter och utsatts för kritik för att vara tillbakasträvande. Jag finner dock något helt annat att kritisera: författaren kan inte hantera sanning och statistik på ett adekvat sätt.

Hamilton inleder retoriskt skickligt med att referera till två hemska händelser; ett barnmord (pojke ihjälstampad av styvpappa) och ett sannolikt försök till barnmord (pojke släppt från hög bro av mamma). Hamilton påstår att samhället accepterade de båda föräldrarnas "ovuxna" beteende ("jag blev så arg", "han ville själv hänga ut över kanten").

Redan här svajar det betänkligt. Min minnesbild är precis tvärsom - folk var som galna. När styvfadern fick ynka 3 år i fängelse typ kraschade servern hos justitieminister Bodström av alla protestmail. Fanns det en enda artikel eller krönika eller uttalande som försvarade de här föräldrarna så gick det i alla fall min näsa förbi. Men det är just det som gör Hamiltons inledning så retoriskt skicklig som också talar emot det han försöker visa: alla håller med om att dessa händelser var förskräckliga och oacceptabla.

Men jag läser glatt vidare och finner att det är förledande lätt att hålla med och svälja alla de siffror och all den statistik som Hamilton bultar på med. Tills jag plötsligt inser att jag är på väg att bli grundlurad.

En av Hamiltons huvudteser är att barn blir olyckliga av skilsmässor. Låt mig först framhålla att jag inte har något personligt intresse av att känna mig trampad på tårna av detta. Jag har aldrig skiljt mig och ingen annan i min familj heller. Åter till Hamilton.

Hamilton hänvisar till massor av statistik som visar att barn är olyckligare hos separerade föräldrar än hos sådana som är ihop. Låt oss anta att denna statistik är sann. Vad visar den då?
Grundläggande vetenskaplig forskningsmetodik handlar i stor utsträckning om vad man väljer att ha för referensgrupp, vad ska man jämföra med. Hamilton jämför här barn som fötts och vuxit upp i förhållanden som var så olyckliga att de slutade i skilsmässa med barn som fötts och växer upp i förhållanden där föräldrarna är tillräckligt nöjda för att välja att fortsätta leva ihop. Av det drar han slutsatsen att barnen blivit olyckliga av själva skilsmässan!! Och det slår han fast som någon sorts faktum.

Det är ungefär som att en läkare skulle ha en grupp människor framför sig där vissa hade exem och andra inte och så skulle han dela in dem i två grupper; en för sådana som kliade sig och en för sådana som inte kliade sig och sedan skulle han kolla vilka som hade exem och då dra slutsatsen att enda anledningen till att man får exem är att man kliar sig. Den läkaren skulle bli ganska sågad på läkarkongressen.

Det är ju oerhört viktigt att man har rätt referensgrupp när man tolkar statistik. För att kunna se om man blir olyckligare av själva skilsmässan än av om föräldrarna levt kvar i sitt dåliga förhållande skulle man behöva jämföra just de familjerna med sig själva om de både kunde skilja sig och låta bli att skilja sig - vilket ju tyvärr är ett omöjligt forskningsprojekt. Att jämföra med andra familjer som kanske aldrig ens funderat på att skilja sig och är harmoniska är ju helt förryckt.

Hamilton rapar också upp en massa siffror över hur dåligt barn till ensamstående föräldrar (huvudsakligen) mammor har det. Han jämför konstant med "intakta" familjer. Han frågar sig aldrig någonsin hur alternativet för just dessa barn sett ut.

Jag blir förfärad och lite ledsen av detta. Är inte Hamilton en ansedd samhällsdebattör? Är han inte en högskoleutbildad ekonom? Borde inte han kunna handskas bättre med siffror och statistik?

I övrigt håller jag med Hamilton om det som är sagt att vara bokens huvudtes: att vuxna måste våga vara vuxna. Men är det verkligen bokens huvudtes? Efter 100 sidor är jag tveksam och dessutom har jag tappat förtroendet för författaren och därmed lusten att läsa vidare.

Anna Linusson, brinner

Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook

SENAST IN

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/zzellers (BY CC 2.0)

Skolproblemen behöver kreativa lösningar
Att vara lärare är ett oerhört stort och viktigt jobb. Varför inte göra det lite roligare och mer spännande - samt vinstgivande - för alla parter?

Angus Liddell

POLITIK & SAMHÄLLE

"De äldre har inte varit i närheten av dagens ungas matvanor."
Foto: flickr/stevendepolo (BY CC 2.0)

Kommer vi ens att bli 75 år, Reinfeldt?
Det finns förvisso inget skäl att införa något förbud mot att jobba tills man är 75 för den som vill, men Reinfeldt borde fundera över hur vi ska få folk att ens bli så gamla i framtiden.

Tobias Jeppsson

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/Mikael Miettinen (BY CC 2.0)

Efter oss syndafloden
På sextiotalet trodde man fortfarande att en förändring var möjlig, att samhället kunde förändras, att negativa tendenser kunde bekämpas. Men man förlorade kampen.

Jan Wiberg

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/ff137 (BY CC 2.0)

Vem har inte kastat en snöboll på skolgården?
I den nya skolan är de mer än fyra gånger så många - 26 stycken - i klassen. Min son förväntas passa in likt en pusselbit, men gör det inte alls.

Anitha Östlund

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/woodleywonderworks (BY CC 2.0)

Vi har det så bra men vi har det så jobbigt
Hemmets lugna och trygga famn finns inte mer. Den har inte funnits på årtionden.

Pia Isaksson

Foto: flickr/David Boyle (BY CC 2.0)

Jobba till 75 år: Reinfeldt - de äldre behöver bättre omsorg, inte mer jobb
Var inte poängen med att slita och jobba till 65 att man skulle ha ett par år på sig att unna sig allt det där underbara som man inte haft tid eller pengar till - innan man blir dement?

Angela Larsson

POLITIK & SAMHÄLLE

"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar."
Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)

Vapenexporten måste avskaffas
Sverige ligger på femte plats när det gäller att exportera vapen till fattiga länder. De vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar.

Göran Ording

flera

OM DENNA ARTIKEL:

Om skribenten
Anna Linusson

Publicerad:
19 okt 2005 kl. 12.45

Skriv ut artikel

1958 Läsare:

Dela:

Betyg: 3,6 / 21 röster

FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:

En god investering
Angus Liddell

Ljungbyfallet kräver haveriutredning
Eivor Karlsson

Med diagnosen blev mitt liv ett helvete
Anders Karlsson

Nu ger jag upp kampen mot hemlösheten
Rolf Nilsson

Jag mår illa när jag läser om tragedin i Sigtuna
Pia Isaksson

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:

Den svenska kvinnan har blivit ful, fet och tråkig
Billy Butt

FI:s kampsång

Michael Ståhlberg

En gangster kom till stan

Roger Lord

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:

Skolproblemen behöver kreativa lösningar
Angus Liddell

Kommer vi ens att bli 75 år, Reinfeldt?
Tobias Jeppsson

Efter oss syndafloden
Jan Wiberg

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:

Champagne på arbetstid
Anna Linusson

Drömmen om prinsen!
Anna Linusson

790 miljoner är inte mycket!
Anna Linusson

Avancerad sök...

Förstasida Skriv på Sourze Om Sourze > Dagens kommentarer Sourze forum ny Politik & Samhälle Näringsliv Sport Media Kropp & Själ Sex & Kärlek Skönhet & Mode Kultur & Nöje Mat & Dryck Resor Litteratur & Poesi Illustratörer

Vår idé Så här funkar det Publicistiska regler Frågor och svar Kontakta Sourze Användarvillkor Wap

	Fredag den 10 februari 2012	Ny användare \| Logga in