"Blir du förvirrad om en svart man gillar country?"
"Han kallades Lazy Lester och var en legend inom blues, Lester hade skrivit låtar som 'Sugar coated Love' och 'I´m a lover not a fighter'. Jag tog tillfället i akt och frågade honom om något som jag alltid funderat över."
Jag stod i baren backstage, det var ännu ganska lugnt men jag visste att stormen skulle komma lite längre fram på kvällen. Vi var tre som stod i baren och vi fick själva komma överens om vilka akter vi ville se och lösa det mellan oss på ett lämpligt sätt.
Han kom fram till mig och ville ha en öl. "Kan du ge mig en fifty/fifty med så lite kolsyra som möjligt?" Jag lovade ordna det men sade att detta med kolsyran tog en liten stund, han log och sade att det var ok. (En fifty/fifty är en öl som består av lika delar mörkt öl och lager.)
Mannen mig var ganska liten, håret var grått nästan överallt, på sig hade han hade en ljusblå jeansskjorta. Han kallades Lazy Lester och var en legend inom blues, Lester hade skrivit låtar som "Sugar coated Love" och "I´m a lover not a fighter".
Jag tog tillfället i akt och frågade honom om något som jag alltid funderat över, "Lester, du har alltid med en låt av Hank Williams i dina gig, hur kommer det sig, du är ju en bluesman?" Han såg på mig en stund sedan sade han stilla: "Visst jag är en bluesman, men jag gillar Hank Williams, jag har alltid gillat country. Blir du förvirrad om en svart man gillar country?" Frågan var precis och gjorde mig ställd, jag kom inte på något bra svar utan blev stående och funderade över saken, kan en färgad man, till råga på allt en bluesman, gilla country?
Lester fortsatte; "Du förstår, den här uppdelningen i country och blues är mest en 'racial thing', både blues och country bottnar i samma musikaliska gumbo, i gamla tiders stringband music, en gryta där både vita och svarta bidragit med influenser. Hank Williams var ett geni, en fattig redneck som slog igenom och fick så mycket pengar att han kunde köpa all whiskey i Texas. Dessvärre gjorde han det, och drack upp den."
I både blues och country finns berättelser om sprit, kärlek, liv och död, i många fall är berättelsen trovärdig, det beror på berättaren, i andra fall inte. Detta med blå toner finns även i country, lyssna på vilken äldre countryfiddler som helst, de sprider blå toner kring sig. Egentligen så är det bluesen som har svårt att erkänna sina vita rötter, countrymusiker gör det mer ofta. "Countrymusik may produce radical reaction in narrov minded people... Tror du jag hade haft en chans som svart countrymusiker?" Frågan var retorisk och därför väntade han inte in något svar från mig. "Det är därför jag alltid tar med en låt eller två i mina gig, det är min tribut till country och Hank Williams." Han såg sedan på ölen som jag ställt på disken, "Den där verkar ok nu. Thanks for listening, see ya!" Så gick han.
Lester sjunger Hank:
Bill Monroe, Father of bluegrass, bluesar till det:
Leif-Arne Undvall, Grötmyndig, självgod och vanlig
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
